lördag 12 januari 2013

Mina älskade marsvin - Murvel

Plats på scen för...

Murvel


Finaste Murvel-grisen.

 Murvel kom tillsammans med Myssli till mig i våras. Hon är min yngsta och tyngsta gris. 2 år och 1,1 kg. Alltid pigg på mat! Men vill inte alltid gå fram och hämta den själv, utan låter gärna nån annan göra jobbet, och sen smyger och fram och knycker den för dem. Sen springer hon snabbt iväg med godbiten. För snabb är hon, trots sin lite runda rumpa...

Fina former och mjukt temperament. Jan Boris lilla prinsessa. Och min.
Murvel är så vacker med sin släta mörka päls med bruna skiftningar och en liten vit fläck på nosen. Men svår att få bra på bild, som de flesta mörka marsvin. De här bilderna är jag väldigt nöjd med i alla fall.

Att bli upplockad gillar inte Murvel. Alla instinkter säger henne: Fly för livet! Hon vet precis på centimetern hur långa armar Matte har, och hur man gör sig smal och ålig för att komma undan. Men väl uppe i famnen, när hon upptäcker att det inte var nåt rovdjur som tog henne, är hon så otroligt gosig så man bara smälter. Kryper nära, nära halsen och slappnar av. Efter ett tag börjar hon prata. Länge och väl. Det är som om hon berättar nåt för en, en lång saga kanske, om gräs och gurka och solsken.

Är du inte klar än? OK, det är lugnt, jag kan väl sitta här en stund.

Älskade Mys-Murvel.

3 kommentarer:

  1. Finaste, släta limpor så himla mysiga att klappa!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker om marsvinssagor om gräs och sol :-) Hon får gärna berätta för mej med.

    SvaraRadera
  3. Men vilken fin tjej! Det är så härligt med dessa släthåriga, runda goa limpor, som gjorda för att klappas :-) Fantastiskt fin färg, sötnos!

    SvaraRadera