Mina älskade marsvin - Myssli

Matte proudly presents...

Myssli

Jag är vacker!

 Lurvtuss, gosegris, surkärring. Kärt barn har många namn. När hon kom till mig hette hon Speedo, eftersom hon är en av de snabbaste kortdistansare i marsvinsvärlden. Jag kände mig obekväm med namnet då jag relaterar det till små badbyxor för män, så jag döpte om henne.

Myssli och hennes väninna Murvel kom till mig när min älskade Greta hade dött och Jan Boris hade blivit änkling. En vän som såg min sorg på FB ringde och berättade att hon hade en kompis som hade två marsvinsflickor. Egentligen var de barnens marsvin, men barnen hade blivit stora och intresset för marsvinen hade minskat. Mamman kände att grisarna borde få ett nytt hem där de prioriterades mer. Familjen var dock väldigt noga med var de skulle hamna. Att lägga ut en annons på Blocket var otänkbart.

Det fanns flera som hade erbjudit sig i bekantskapskretsen, men familjen tyckte att idén att flickorna skulle få en pojkvän lät väldigt intressant. Så det blev jag och Jan Boris som drog vinstlotten!

Det är MIN myspåse har jag ju sagt!

 Myssli är drottningen i palatset. Hon kan vara riktigt grinig på de andra och jaga bort dem från slapphörnor som hon tänkt lägga sig i. Det händer till och med att hon snäser åt Jan Boris och tar hans gurka. De andra marsvinen betraktar henne med milt överseende och låter henne hållas. Hon är min lilla diva. När man tar upp henne i famnen är hon dock en riktig gosegris som verkligen gillar att kela.

Ute. Gräs. Me like!

Myssli har en lång trasslig päls som kräver att man trimmar den lite. Det är inte populärt alls. Det verkar som om hon vet att Matte är en riktig klåpare när det gäller skönhetsvård och att resultatet ofta blir mer funktionellt än snyggt... Ja men är man en diva så är man!