Det som göms i hö

Sedan ett par dagar sitter alla marsvin tillsammans och det har gått jättebra. Jag tog bort skyddet över rampen till övervåningen där Myssli och Eskil satt. Myssli stack direkt ner till de andra och lämnade stackars Eskil förvirrad kvar. Han satt och tittade nerför rampen men vågade inte ta steget ner. Då kom Salt upp för att kolla läget och då fick han annat att tänka på. Så när hon sprang ner igen så hade han nosen i rumpan på henne och följde med av bara farten. Sen dess har det inte varit några problem med ramperna.

Astrid mitt i maten

 Astrid har inte heller haft problem med ramperna utan skuttar glatt både uppför och nedför som om hon aldrig gjort annat. Hon är väldigt kaxig och högljudd för att vara så liten och söt. Eskil är lite mer blyg.

Eskil och en antydan till Babyzoo närmast kameran.

Det var lite småtjafsigt precis i början, och det var Myssli som stod för det mesta tjafset. Hon är konservativ och odemokratisk och behöver lite tid för att vänja sig vid nya förhållanden, men numera är det lugnt och harmoniskt i flocken. 

Murvel. Eskil avvaktar i bakgrunden. "Undrar om jag får lukta lite på henne?"

Det enda som upprör dem är att Matte, som först var generös med det nya marzar-godiset, nu verkar ha återtagit sitt rigida förhållningssätt och ransonerat godbitarna. Det har de svårt att acceptera. "Vad har vi gjort för att förtjäna detta?" tycker jag mig utläsa ur de ilskna pipen. Lite extra hö och några kvistar sälg får dem på bättre humör. En stund i alla fall.