I stället för marsvinsbasar

Idag har marsvinsnördar i västra Sverige vallfärdat till Eragons marsvinsbasar och köpt mysgrejer och smycken och en massa annat fint. Lite för långt att åka för mig, så jag fick väl roa mig på annat sätt. Det har varit veckostädning i palatset idag.

Salt har hittat högen med gamla bortstädade fleecefiltar och leker Herre På Täppan med sig själv.

Grisarna fick en lång stunds golvtid då de passade på att skräpa ner rejält även där. Något av de roligaste jag vet är att sitta och titta på dem när de rör sig runt på större ytor. De håller sig mest runt mig, palatset och matbordet intill, men ibland blir det lite längre utflykter. Och så snabbt tillbaka till tryggheten.

Salt igen... Någon har tappat ärtplättar under bordet och det är bara jag som har hittat dit! Lycka!

Vi passade också på att göra lite omvårdnad. 10 öron, 5 rumpor och 20 fötter har tvättats. Fötterna har smörjts in med Aloe Vera gel. En liten snopp har också rengjorts och blivit smörjd. Husse har hjälpt till och klippt 70 klor. Bara 1 blodvite.

Det var jag, Murvel, som blödde lite i en klo. Men det gick snabbt över.

De flesta marsvinen uppskattar omvårdnaden, även om snopptvätten brukar ge upphov till protester...Myssli tackade för tvätten genom att tvätta Matte lite tillbaka på armen. Det värmde!

Mysslimys.

Men sen när palatset var färdig och grisarna nöjda tog det i besittning så fick Matte fortsätta städa...

Lite skräpigt efter grisarna. De är dåliga på att plocka upp efter sig.

Mina älskade marsvin - Salt

Sist och minst...

Salt

Jag sitter hos Husse. Han tycker lite extra mycket om mig har han sagt...

Lilla söta teddyn Salt är palatsets minsta prinsessa. Hon ser nästan ut som en bebis bredvid Jan Boris. Ändå är hon drygt 3 år. Tror vi. Det här är hennes historia:

Salt köptes från en omplacering och bodde med sin kompis Peppar. När kompisen dog blev Salt ensam. Ägaren råkade hamna på samma tåg som en inbiten marsvinsnörd, som transporterade ett par marsvin till Eragons i Göteborg. Det blev marsvinssnack (förstås!) och marsvinsnörden informerade om Eragons och om att marsvin enligt lag inte ska vara ensamma. Telefonnummer byttes, och detta ledde till att andra marsvinsnördar engagerade sig och transporterade Salt till Göteborg. Och i höstas kom jag dit, och blev alldeles kär...

Tuff och nyfiken, det är jag det!

Salt är väldigt liten till växten och det är oklart varför. Det kan förstås vara naturligt, att hennes föräldrar var småväxta, men det kan också bero på dålig näringstillgång under fostertiden eller uppväxten. Jag har också för mig att jag hört nånstans att teddys är lite mindre än andra marsvin. Hur det än är med det är hon pigg och matglad och har mycket energi och livslust.

Hon är det kaxigaste marsvin jag träffat. Totalt orädd. Hon är ingen kelgris direkt, utan lite kittlig och rastlös i famnen. Om man inte smeker hennes öron, för då kan hon sitta still och njuta. En stund. 

Att sitta hos Matte är väl OK, särskilt om man får gurka.

Strax före jul märkte jag att hon tappade i vikt och inte var så intresserad av maten. Eftersom hon brukar försöka bita sig igenom kompostgallret vid mattillfällena var det ganska tydlig skillnad. Veterinärbesöket visade inget särskilt, men blodprov togs, och det visade att hon hade lite blodbrist och svaga tecken på infektion.Hon fick antibiotika och vi stödmatade. Husse och Matte samarbetar alltid vid stödmatning; Husse håller grisen och Matte sköter medicinen och matsprutan. I början var det en pärs! Salt bråkade och klagade höggljutt, slingrade sig, försökte bita Husse och knuffa undan medicin och stödmat. Men efter ett par dar så verkade hon tycka att det ändå var ganska trevligt. Den där medicinen smakade ju inte så dumt och stödmaten blandad med Nyponproviva gick också ner. Det kändes som om vi kom närmare henne under de här dagarna. Det gick rätt fort att få henne pigg och matglad igen!

Men hallå, jag svälter ju ihjäl! Var är frukosten?! Stå inte bara där och fotografera!

Salt är Husses favorit. Även om han såklart tycker om alla våra grisar så har han ett extra gott öga till henne. Kanske beror det på brottningsmatcherna vid stödmatningen... eller för att hon är så otroligt söt.

Mina älskade marsvin - BabyZoo

Dags för önskegrisen...

BabyZoo

Drömgrisen...Det är jag det!

 Det finns marsvin som man direkt faller för, oavsett hur de ser ut. De har en personlighet som tar tag i en, och de är omöjliga att motstå. Så var det när jag träffade BabyZoo på Eragons i höstas. Jag hade klappat och klämt och gosat med flera urgulliga marsvin men när jag fick BabyZoo i famnen och hon kröp intill mig och pussade lite på mig, ja då föll jag som en fura! Det var kärlek vid första kroppskontakten.

Mysstund med Matte. Och en liten gurkbit!

BabyZoo är född i omplaceringen. Irene räddade hennes mamma och bror från en djuraffär och då var MamaZoo dräktig. Även om det såklart egentligen är sorgligt att omplaceringar behöver finnas, så är det absolut inte det sämsta stället att födas på, tvärtom.Det finns stödjande barnmorskor som vet vad som gäller, och när man växer upp har man gott om marsvinskompisar och barnvakter som lär en vad det innebär att vara ett marsvin. BabyZoo har alltså växt upp i stor trygghet och har aldrig behövt vara ensam. Så ska hon få ha det resten av livet.

Tittut i tältet! BabyZoo har den mest förtjusande vita rumpfläck. Som om någon spillt lite grädde på henne.

  I palatset är BabyZoo den lilla prinsessan som vill alla väl. Hon har en lugnande inverkan på de andra och utstrålar trygghet. Hon vet hur man beter sig i en marsvinsflock. Till och med surkarten Myssli blir snäll i hennes närvaro. Hon är modig och orädd och säker på sig själv. Utom precis när man ska ta upp henne, då blir hon som Murvel. Hal  som en ål och snabb som... ett marsvin.Men så kommer hon upp i famnen och då är det som om hon tänker: "Ja men det är ju du! Ja då så." Och sen kryper hon intill, nära nära, och gosar. Ens hjärta bara smälter.

Golvtid är kul och spännande. Särskilt när det finns matbitar att hitta.

BabyZoo, mysgrisen. Alla marsvinsägares dröm...

Mina älskade marsvin - Murvel

Plats på scen för...

Murvel

Finaste Murvel-grisen.

 Murvel kom tillsammans med Myssli till mig i våras. Hon är min yngsta och tyngsta gris. 2 år och 1,1 kg. Alltid pigg på mat! Men vill inte alltid gå fram och hämta den själv, utan låter gärna nån annan göra jobbet, och sen smyger och fram och knycker den för dem. Sen springer hon snabbt iväg med godbiten. För snabb är hon, trots sin lite runda rumpa...

Fina former och mjukt temperament. Jan Boris lilla prinsessa. Och min.

Murvel är så vacker med sin släta mörka päls med bruna skiftningar och en liten vit fläck på nosen. Men svår att få bra på bild, som de flesta mörka marsvin. De här bilderna är jag väldigt nöjd med i alla fall.

Att bli upplockad gillar inte Murvel. Alla instinkter säger henne: Fly för livet! Hon vet precis på centimetern hur långa armar Matte har, och hur man gör sig smal och ålig för att komma undan. Men väl uppe i famnen, när hon upptäcker att det inte var nåt rovdjur som tog henne, är hon så otroligt gosig så man bara smälter. Kryper nära, nära halsen och slappnar av. Efter ett tag börjar hon prata. Länge och väl. Det är som om hon berättar nåt för en, en lång saga kanske, om gräs och gurka och solsken.

Är du inte klar än? OK, det är lugnt, jag kan väl sitta här en stund.

Älskade Mys-Murvel.

Mina älskade marsvin - Myssli

Matte proudly presents...

Myssli

Jag är vacker!

 Lurvtuss, gosegris, surkärring. Kärt barn har många namn. När hon kom till mig hette hon Speedo, eftersom hon är en av de snabbaste kortdistansare i marsvinsvärlden. Jag kände mig obekväm med namnet då jag relaterar det till små badbyxor för män, så jag döpte om henne.

Myssli och hennes väninna Murvel kom till mig när min älskade Greta hade dött och Jan Boris hade blivit änkling. En vän som såg min sorg på FB ringde och berättade att hon hade en kompis som hade två marsvinsflickor. Egentligen var de barnens marsvin, men barnen hade blivit stora och intresset för marsvinen hade minskat. Mamman kände att grisarna borde få ett nytt hem där de prioriterades mer. Familjen var dock väldigt noga med var de skulle hamna. Att lägga ut en annons på Blocket var otänkbart.

Det fanns flera som hade erbjudit sig i bekantskapskretsen, men familjen tyckte att idén att flickorna skulle få en pojkvän lät väldigt intressant. Så det blev jag och Jan Boris som drog vinstlotten!

Det är MIN myspåse har jag ju sagt!

 Myssli är drottningen i palatset. Hon kan vara riktigt grinig på de andra och jaga bort dem från slapphörnor som hon tänkt lägga sig i. Det händer till och med att hon snäser åt Jan Boris och tar hans gurka. De andra marsvinen betraktar henne med milt överseende och låter henne hållas. Hon är min lilla diva. När man tar upp henne i famnen är hon dock en riktig gosegris som verkligen gillar att kela.

Ute. Gräs. Me like!

Myssli har en lång trasslig päls som kräver att man trimmar den lite. Det är inte populärt alls. Det verkar som om hon vet att Matte är en riktig klåpare när det gäller skönhetsvård och att resultatet ofta blir mer funktionellt än snyggt... Ja men är man en diva så är man!

Mina älskade marsvin - Jan Boris

Det är dags att presentera huvudpersonerna i den här bloggen! Och först ut är förstås flockledaren:

Jan Boris

Hej, här är jag! Idag handlar det bara om mig!

Kungen i palatset. En stilig trefärgad virvelkastrat. Han är född på hösten 2008 och kom till mig i januari 2011. Det var min Greta som valde ut honom bland flera andra presumtiva friare på Eragons omplacering. Jag vet faktiskt inte hur han hamnade på Eragons, och var han kom ifrån. Kanske berättade Irene det, men jag var helt yr och uppsluppen av mitt första besök i marsvinsparadiset så jag uppfattade inte det...

Jag vet att tjejerna tycker att jag är snygg! Titta vilken beundrande blick jag får från Babyzoo!

Jan Boris har ett väldigt lugnt och diplomatiskt sätt att styra tjejerna. Han bråkar inte om småsaker, utan låter tjejerna få utrymme och göra upp själva så länge det inte går överstyr. Men det gör det aldrig, och jag tror det beror på hans lugna och coola attityd.

När man har fyra tjejer att hålla ordning på så måste man faktiskt vila lite ibland...

Jan Boris har haft lite otur med lunginflammation, han hade två stycken på drygt ett halvår. Han har hämtat sig bra efter medicinering och stödmatning, men för säkerhets skull får han nu kinesisk örtmedicin som ska stärka immunförsvaret. Det får de andra också, men det är för hans skull jag har köpt det.

Han har aldrig varit nån riktig kelgris utan brukar bli lite rastlös i famnen. Tittar sig omkring efter tjejerna, gurka, ärtplättar eller vad som helst som är mer intressant än Matte. Men på sistone tycker jag att han börjar uppskatta mysstunderna mer och mer. Han är ju medelålders nu så kanske handlar det om det!

Här sitter jag hos Husse. Det är vi som är karlarna i huset. Fast Husse klarar bara av att hålla ordning på en tjej, så jag måste anses som mer kompetent tycker jag!