söndag 26 januari 2014

Marsvinsprylar

Jag gillar ju såklart att köpa grejer till marsvinen; myskorgar, tunnlar, olika sorters godis och sånt. Men det är lika roligt att köpa marsvinsrelaterade saker till sig själv. Säkert beror det lite på att utbudet inte är så stort, och man får anstränga sig lite. Marsvin har inte den självklara plats i shoppingutbudet som man kanske kunde förvänta sig... eller kräva.

En tygkasse från Eragons


Min fina mössa. Jag har hört illasinnade påståenden om att det egentligen är en hamster, men sånt lyssnar jag inte på...

Mitt första marsvinsplagg. Inköpt på en marknad i London.
 
Båda de här plaggen beställde jag på nätet, tror det var från USA. Men har tyvärr slarvat bort länken till sidan, och kommer inte ihåg vad den hette.
 
Superfina örhängen från Eragons. Tycker att de är lite lika grisen på den röda tröjan.

Och häromdagen kom min nya favorittidning...

Jag blev så förtjust i tidningen. Särskilt som den första text jag läser (med rubriken "Dear Piggy Slaves") innehåller detta:
"...we do understand how you feel about your guinea pigs, and we do empathise when things happen to them. We all feel the same. Therefore we are the normal ones. Those people who think 'they are just guinea pigs', really  are so wrong, and they are the strange ones".

Precis så är det.




lördag 4 januari 2014

Teddy och Freddy

Veckan före jul såg jag ett nödrop på FB-gruppen: "Har tagit hand om två marsvinspojkar i dåligt skick, vad ska jag tänka på?!"

Flera marsvinsnördar runt om i landet engagerade sig och kom med hjälpande råd. Jag som bodde rätt nära kunde dessutom åka dit på kort tid för att stötta rent konkret. Och upptäckte att dessa två fina marsvin verkligen hamnat helt rätt. Hos en djurälskande familj, som trots att de inte visste mycket om just marsvin, ändå hade viljan och engagemanget för att få dem att överleva och må bra. 

Teddy och Freddy, båda ca 6 månader gamla,  kom från en barnfamilj där de inte har fått den skötsel de behövde. Båda hade en framtand avslagen, troligen från vårdslös hantering. I lilla Teddys fall innebar det att han inte kunde äta överhuvudtaget. Båda hade ohyra och kliade sig. Teddy var dessutom vinglig. Båda var magra och klena.


Nu mår vi mycket bättre! Freddy och Teddy har fått livet tillbaka.

 Men  grisarna hade livslusten kvar. Freddy kunde äta själv, men Teddy fick stödmatas, och sättet han högg in på matningssprutan visade att här hade vi en kille som som verkligen ville vara med ett bra tag till. Nya matte och husse tog sig an uppgiften på största allvar, och stödmatade varannan timme. Teddy hade inte klarat sig utan deras insats. Veterinärbesök med slipning av tänder, smärtstillande och Stronghold ordnades direkt.

 (Kunde inte rotera bilden rätt!) Teddy får stödmatning hos husse efter en ansträngande dag med sövning och tandslipning. Han var så ivrig att han nästan bet sönder matningssprutan... Gott-gottigott-gott!


Och  så vände det. Båda grisarna har gått upp i vikt, äter bra själva, är avslappnade och skutt-pigga om vartannat. Och husse, matte och barnen är otroligt förtjusta i sina nya familjemedlemmar.

Teddy har fått en ny chans i livet. Och han tvekade inte ett ögonblick att ta den.


Idag kom en liten marsvinsnörds-delegation på besök till familjen. Riktigt långväga gäster, från Stockholm och Västerås. De hämtade upp mig och det blev en mysig marsvinsträff med mycket grisprat. Precis som de tre vise männen hade vi med oss presenter (utom jag som inte hade tänkt på det!) i form av ärtplättar, Happy Elephants och myskorgar.

Freddy inspekterar sin nya mysmöbel. "Vad ska man ha den till, går den att äta månne?"
Förutom det mest uppenbara; glädjen över att två fina marsvin har det bra och har fått en chans till, så sitter jag här ikväll och gläder mig över de nya mänskliga vänner jag har mött genom marsvinen.Det är stort.